Debiterad preliminärskatt är skatt som Skatteverket beslutar att en person eller ett företag själv ska betala löpande under beskattningsåret. Den används för inkomster där någon annan inte förväntas göra skatteavdrag, exempelvis överskott i ett företag.
Beloppet bygger på en beräkning av årets inkomster och ska så nära som möjligt motsvara den slutliga skatten. Företag med F-skatt och personer med särskild A-skatt betalar normalt lika stora belopp varje månad till skattekontot.
Om den förväntade vinsten förändras kan skatten behöva justeras. Företaget lämnar då en ny preliminär inkomstdeklaration. En högre prognos kan ge högre månadsbelopp och en lägre prognos kan sänka dem. Det är beslutet från Skatteverket, inte företagets egen uträkning, som styr vad som ska betalas tills ett nytt beslut finns.
Efter inkomstdeklarationen bestäms den slutliga skatten. Har för lite preliminärskatt betalats kan kvarskatt uppstå; har för mycket betalats kan företaget få tillbaka pengar. Debiterad preliminärskatt ska skiljas från avdragen preliminärskatt på lön, som arbetsgivaren drar och betalar in. Aktuella förfallodagar och belopp framgår av beslut och skattekonto.
Praktisk tillämpning
Skatteregeln måste kopplas till rätt person, bolag, transaktion, land och deklarationsperiod. CFC-regler kan beskatta delägare för inkomster i lågbeskattade utländska bolag, medan DAC6 kan kräva rapportering av vissa gränsöverskridande arrangemang. Deklaranten ansvarar för att uppgifter och tullhandlingar är korrekta. Debiterad preliminärskatt bygger på en uppskattning och bör justeras om resultatet förändras. Spara ägarunderlag, avtal, deklarationer, rapporteringsbedömningar och beräkningar. Regler, tidsfrister och gränsvärden kan ändras. Kontrollera därför aktuella uppgifter från Skatteverket, Tullverket och lagtext före rapportering eller betalning och anlita sakkunnig vid internationella eller komplicerade förhållanden. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras, rättas och kontrolleras på nytt efter åtgärd.
