Räkenskapsenlig avskrivning är en skattemässig metod för värdeminskningsavdrag på inventarier där det bokförda värdet ska stämma överens med det skattemässiga värdet. Bokslut och deklaration behöver därför följa varandra.
Huvudregeln medger normalt högst 30 procents avskrivning på ett beräknat underlag. Kompletteringsregeln kan i stället skriva ned varje års anskaffningar enligt en femårsplan. Företaget väljer den regel som ger lägst tillåtet värde.
Årets inköp, försäljningar, försäkringsersättningar och tidigare värden påverkar beräkningen. Kraven på ordnad bokföring och överensstämmelse måste vara uppfyllda. Om de inte är det kan restvärdesavskrivning behöva användas. Dokumentera inventarieregister, anskaffningsvärden och val av regel.
Skatteregler och belopp kan ändras mellan inkomstår. Kontrollera därför aktuella villkor hos ansvarig myndighet och spara avtal, beräkningar, kvitton och andra underlag som visar hur du har räknat.
När begreppet används i ett avtal, en rapport eller ett beslut bör du kontrollera definitionen, tidsperioden och villkoren. Då minskar risken för missförstånd och felaktiga jämförelser. Dokumentera också uppgifterna som ligger till grund för bedömningen.
Praktisk användning och kontroll
Vid praktisk användning bör begreppet kopplas till rätt räkenskapsperiod, konto och verifikation. Börja med att samla fakturor, avtal, betalningsunderlag och andra handlingar som visar vad affärshändelsen avser. Kontrollera att datum, belopp, moms och motpart stämmer och att samma redovisningsprincip används mellan perioder. Bedöm om posten är en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad och om den ska periodiseras. Stäm av bokföringen mot bank, reskontra och huvudbok och dokumentera manuella bedömningar. Vid bokslut ska rimligheten prövas och avvikelser förklaras. Bokföringsnämndens vägledning och Skatteverkets information bör kontrolleras i aktuell version, eftersom redovisnings- och skatteregler kan ge olika behandling.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
