Armlängdsprincipen innebär att priser och andra villkor mellan närstående företag ska motsvara vad oberoende företag skulle ha avtalat i en jämförbar situation. Principen är central vid internprissättning i gränsöverskridande transaktioner inom en koncern.
Ett svenskt moderbolag kan exempelvis sälja administrativa tjänster till ett dotterbolag i ett annat land. Priset bör då bedömas utifrån tjänstens innehåll, kostnader, risker och vad en oberoende kund skulle ha betalat. Det räcker inte att välja ett lågt eller högt pris enbart för att flytta resultat mellan länder.
Jämförelsen kräver mer än att hitta en enda prisuppgift. Avtalsvillkor, marknad, volym, valuta, kreditrisk och parternas funktioner kan påverka priset. I vissa fall används jämförbara externa transaktioner; i andra fall behövs en vedertagen internprissättningsmetod.
Företaget behöver kunna förklara transaktionen och underlaget för prissättningen. För vissa företag och transaktioner finns särskilda dokumentationskrav. Om villkoren avviker från armlängdsprincipen kan det beskattningsbara resultatet justeras enligt reglerna. Principen betyder inte att alla koncerninterna priser måste vara identiska med ett offentligt listpris, utan att skillnader ska kunna motiveras av jämförbara affärsmässiga omständigheter.
Praktisk tillämpning
Skatteregeln måste kopplas till rätt person, transaktion och beskattningsperiod. Börja med att fastställa vad som har hänt, när det hände och vilka belopp eller värden som ingår. Spara avtal, beslut, deklarationsunderlag och beräkningar så att uppgifterna kan förklaras i efterhand. Undantag, procentsatser och gränsvärden kan ändras mellan år. Aktuella uppgifter från Skatteverket och gällande lag bör därför kontrolleras före deklaration eller betalning. För företag ska skattehanteringen stämmas av mot bokföringen och företagets registreringar. När utfallet beror på värdering, koncernförhållanden eller en komplicerad transaktion behöver antaganden dokumenteras och sakkunnig hjälp kan vara motiverad. Fel kan leda till ränta, avgifter eller omprövning. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Uppföljningen ska anpassas efter verksamhetens storlek, risk och behov. Kontrollpunkter och ansvariga bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell.
