Konsumtion betyder att hushåll eller offentlig sektor använder varor och tjänster för att tillgodose behov. Privat konsumtion omfattar exempelvis mat, boende, resor och kultur. Köp av bostad räknas däremot huvudsakligen som investering i nationalräkenskaperna.
Hushållens konsumtionsutgifter är en viktig del av bruttonationalprodukten, BNP. Statistiken kan redovisas i löpande priser eller fasta priser. Fasta priser används för att skilja verkliga volymförändringar från förändringar som bara beror på inflation.
Konsumtion påverkas bland annat av disponibel inkomst, räntor, priser, förmögenhet och framtidsförväntningar. Ett ökat belopp betyder därför inte alltid att hushållen köpt mer; högre priser kan förklara hela eller delar av ökningen.
Följ både resultat, kassaflöde och balansräkning när du bedömer uppgiften. Jämför samma definition och period mellan företag och läs noterna, eftersom rubriker och justerade mått kan dölja viktiga skillnader.
När begreppet används i ett avtal, en rapport eller ett beslut bör du kontrollera definitionen, tidsperioden och villkoren. Då minskar risken för missförstånd och felaktiga jämförelser. Dokumentera också uppgifterna som ligger till grund för bedömningen.
Praktisk användning och kontroll
Vid praktisk användning bör begreppet kopplas till rätt räkenskapsperiod, konto och verifikation. Börja med att samla fakturor, avtal, betalningsunderlag och andra handlingar som visar vad affärshändelsen avser. Kontrollera att datum, belopp, moms och motpart stämmer och att samma redovisningsprincip används mellan perioder. Bedöm om posten är en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad och om den ska periodiseras. Stäm av bokföringen mot bank, reskontra och huvudbok och dokumentera manuella bedömningar. Vid bokslut ska rimligheten prövas och avvikelser förklaras. Bokföringsnämndens vägledning och Skatteverkets information bör kontrolleras i aktuell version, eftersom redovisnings- och skatteregler kan ge olika behandling.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
