Konsumtionsutrymme är den del av inkomsten som återstår när skatt, nödvändiga levnadskostnader, räntor, amorteringar och andra fasta utgifter har betalats. Begreppet används i hushållsbudgetar och kreditprövningar, men har ingen enda universell formel.
En bank räknar ofta på kvar-att-leva-på, KALP, med schabloner för levnadskostnader och en högre kalkylränta än dagens låneränta. Ett hushåll kan i sin egen budget använda faktiska kostnader och även avsätta pengar till sparande och oförutsedda utgifter.
Utrymmet förändras när inkomster, räntor eller familjesituation ändras. Beräkna därför flera scenarier och använd nettobelopp per månad. Ett positivt utrymme på papperet behöver också vara tillräckligt stort för oregelbundna kostnader.
Följ både resultat, kassaflöde och balansräkning när du bedömer uppgiften. Jämför samma definition och period mellan företag och läs noterna, eftersom rubriker och justerade mått kan dölja viktiga skillnader.
När begreppet används i ett avtal, en rapport eller ett beslut bör du kontrollera definitionen, tidsperioden och villkoren. Då minskar risken för missförstånd och felaktiga jämförelser. Dokumentera också uppgifterna som ligger till grund för bedömningen.
Praktisk användning och kontroll
Vid praktisk användning bör begreppet kopplas till rätt räkenskapsperiod, konto och verifikation. Börja med att samla fakturor, avtal, betalningsunderlag och andra handlingar som visar vad affärshändelsen avser. Kontrollera att datum, belopp, moms och motpart stämmer och att samma redovisningsprincip används mellan perioder. Bedöm om posten är en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad och om den ska periodiseras. Stäm av bokföringen mot bank, reskontra och huvudbok och dokumentera manuella bedömningar. Vid bokslut ska rimligheten prövas och avvikelser förklaras. Bokföringsnämndens vägledning och Skatteverkets information bör kontrolleras i aktuell version, eftersom redovisnings- och skatteregler kan ge olika behandling.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
