Barnpension är en ersättning från det svenska pensionssystemet till barn vars ena eller båda föräldrar har avlidit. Den ska ersätta en del av den försörjning som den avlidna föräldern bidrog med.
Ersättningen betalas normalt till barn under 18 år. Den kan fortsätta för den som studerar på grundskola, gymnasium eller motsvarande utbildning som ger rätt till studiehjälp eller förlängt barnbidrag, längst till och med juni det år barnet fyller 20.
Beloppet beror bland annat på den avlidna förälderns intjänade pension, barnets ålder och om flera syskon har rätt till barnpension. Om barnpensionen är låg eller saknas kan efterlevandestöd fylla på till en garanterad nivå enligt aktuella regler.
Barnpension är skattepliktig, men en del motsvarande efterlevandestödet är skattefri enligt Pensionsmyndighetens information. Exakta belopp påverkas av prisbasbeloppet och kan ändras mellan år. Pensionsmyndigheten prövar ofta rätten med hjälp av svenska uppgifter, men familjen kan behöva lämna information, särskilt vid utlandsanknytning eller fortsatta studier. Barnpension ska inte blandas ihop med barnbidrag eller underhållsstöd.
Praktisk tillämpning
Familjeförmånen eller sparandet bör planeras utifrån barnets ålder, hushållets ekonomi och vem som juridiskt äger pengarna. Myndighetsersättningar bygger på registrerade uppgifter och särskilda villkor, så familjen bör kontrollera beslut och meddela förändringar som kan påverka rätten. Vid barnsparande påverkar kontoform, avgifter, risk och spartid det framtida värdet. Sparande i barnets namn tillhör barnet och blir normalt tillgängligt vid myndighetsåldern, medan sparande i vuxens namn ger annan kontroll och beskattning. Efterlevandeförmåner kan samspela med andra försäkringar. Gör därför en enkel budget, dokumentera syftet och se över mottagare, risknivå och villkor när familjesituationen förändras. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
