En byggnadsinventarie är en del eller installation i en byggnad som är avsedd att direkt tjäna den näringsverksamhet som bedrivs där. Skattemässigt behandlas den som inventarie i stället för som en del av själva byggnaden.
Exempel kan vara särskilda ledningar, ventilation eller annan utrustning som behövs för industriproduktion och som har ett nära funktionellt samband med verksamheten. Vanliga delar som behövs för byggnadens allmänna användning, exempelvis normal uppvärmning och belysning, räknas normalt till byggnaden.
Skillnaden är viktig eftersom inventarier och byggnader har olika regler för värdeminskningsavdrag. När en fastighet köps eller byggs behöver kostnaden därför ibland delas mellan mark, byggnad och byggnadsinventarier. Fördelningen ska bygga på vad installationerna faktiskt används till, inte bara på hur de ser ut eller var de sitter.
En installation kan bedömas olika i olika verksamheter. Specialventilation kan exempelvis vara direkt nödvändig för en viss produktion men vara en allmän byggnadsfunktion i en annan lokal. Företaget bör dokumentera funktion, anskaffningsvärde och färdigställandedatum. Komplicerade gränsdragningar bör stämmas av mot aktuell rättslig vägledning eller med en skatterådgivare.
Praktisk tillämpning
Skatte- och redovisningsbedömningen av en byggnad kräver att kostnader och värden delas upp korrekt. Byggmoms påverkas av verksamhetens art och avdragsrätt. Byggnadsinventarier kan ha annan avskrivning än själva byggnaden, medan byggnadsavdrag och skattemässigt värde följer särskilda regler. Mark och byggnad behöver skiljas åt och underlag för anskaffning, förbättringar och värdering ska sparas. Företaget bör stämma av fakturor, kontrakt, fastighetstaxering, anläggningsregister och deklaration. Regler och procentsatser kan ändras, så aktuella uppgifter från Skatteverket och redovisningsregler ska kontrolleras före bokslut eller deklaration. Vid större projekt är sakkunnig hjälp ofta motiverad. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
