Nettoförmögenhet är värdet av en persons eller ett hushålls tillgångar minus alla skulder. Måttet ger en översikt över den ekonomiska ställningen och visar hur mycket som skulle återstå om alla tillgångar såldes till de värden man räknar med och skulderna betalades.
Om någon äger en bostad värd 3 miljoner kronor, har 300 000 kronor i sparande och skulder på 2 miljoner är nettoförmögenheten ungefär 1,3 miljoner kronor. Beräkningen kan också inkludera bil, värdepapper och andra större tillgångar.
Nettoförmögenheten kan öka genom sparande, amorteringar och värdeökningar, men också minska när tillgångar faller i värde eller nya lån tas. Måttet säger inte hur mycket pengar som finns tillgängliga direkt. En person kan ha hög nettoförmögenhet men låg likviditet om nästan allt värde finns i bostaden. Därför bör nettoförmögenhet användas tillsammans med kassaflöde och buffert när privatekonomin bedöms.
För privatekonomin är det ofta den långsiktiga effekten av Nettoförmögenhet som är viktigast. Små återkommande kostnader, räntor eller sparbelopp kan över flera år få större betydelse än vad den första månadsbetalningen visar.
Praktisk användning och kontroll
Bedöm måttet eller produkten tillsammans med risk, avgift, valuta, likviditet och tidshorisont. Ange värderingsdatum, källdata och den formel eller metod som används. Prognoser om ränta, tillväxt, kassaflöde och marknadsvärde är osäkra och bör prövas i flera scenarier. För sparprodukter ska villkor, faktablad, skatteregler och möjlig maximal förlust läsas före beslut. För företagsekonomiska kalkyler behöver finansieringskostnad och alternativkostnad ingå. Jämför utfallet med ett relevant jämförelsevärde och förklara avvikelser. Finansinspektionens och Konsumenternas vägledning kan användas för att kontrollera aktuella krav och produktvillkor. Historisk utveckling garanterar inte framtida avkastning, och ett enskilt nyckeltal ger inte hela riskbilden.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
