Belåningsgrad visar hur stor del av värdet på en tillgång som är finansierad med lån. Begreppet används ofta för bostäder. Belåningsgraden räknas då som bolånet dividerat med bostadens värde och uttrycks i procent. En hög belåningsgrad innebär att lånet är stort i förhållande till bostadens värde.
Om en bostad är värd 3 miljoner kronor och bolånet är 2,1 miljoner kronor är belåningsgraden 70 procent. Om lånet amorteras till 1,5 miljoner medan bostadens värde är oförändrat sjunker belåningsgraden till 50 procent.
Belåningsgraden påverkar den ekonomiska risken. Om bostadspriserna faller kraftigt har en högt belånad person mindre marginal innan lånet närmar sig eller överstiger bostadens värde. Belåningsgraden kan också påverka amorteringskrav och bankens bedömning av lånet. Det är viktigt att skilja belåningsgrad från skuldkvot. Belåningsgraden jämför skulden med bostadens värde, medan skuldkvoten jämför skulden med inkomsten. Båda måtten kan vara viktiga när man bedömer hur känslig hushållets ekonomi är för räntor och prisförändringar.
Praktisk tillämpning
Betalningen eller kreditbedömningen behöver hanteras med tydliga kontroller av parter, belopp, datum och referens. Kontonummer, mottagare och betalningsvillkor ska verifieras innan godkännande. Företag bör skilja registrering från attest och stämma av bankens transaktioner mot bokföringen. Vid försenad betalning ska påminnelse, inkassokrav och eventuellt betalningsföreläggande följa gällande regler och avtal. En betalningsanmärkning är en registrerad uppgift hos kreditupplysningsföretag och ska inte förväxlas med själva skulden. Kreditgivaren bör bedöma både betalningsförmåga och risk, medan kunden behöver förstå avgifter, ränta, skydd och stopptider. Spara avtal, kvittenser och meddelanden så att varje steg kan följas. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
