Skattepliktig förmån uppstår när en anställd får en privat ekonomisk fördel från arbetsgivaren som enligt skattereglerna ska behandlas som ersättning för arbete. Förmånen läggs normalt till den beskattningsbara inkomsten även om den anställde inte får motsvarande belopp i kontanter.
Vanliga exempel är bilförmån, fri kost och vissa privata försäkringar eller andra privata utgifter som arbetsgivaren betalar. Förmånens värde beräknas enligt särskilda regler och redovisas i arbetsgivardeklarationen.
Arbetsgivaren betalar normalt arbetsgivaravgifter på förmånsvärdet och gör skatteavdrag med hänsyn till den anställdes totala beskattningsunderlag. Alla personalförmåner är dock inte skattepliktiga. Vissa kan vara skattefria om villkoren i lagen är uppfyllda, exempelvis vissa personalvårdsförmåner. Därför behöver arbetsgivaren bedöma varje förmån och dokumentera hur värdet har räknats fram.
Vid hantering av Skattepliktig förmån är dokumentationen viktig. Företaget eller personen bör kunna visa vilka uppgifter som använts och varför en viss skattemässig behandling valts, särskilt om beloppet är stort eller situationen avviker från det vanliga.
Praktisk användning och kontroll
I praktiken behöver man först fastställa vilken skatteregel, tidsperiod och typ av transaktion som beräkningen gäller. Samla kontrolluppgifter, avtal, kontoutdrag och tidigare deklarationer innan beloppet räknas fram. Skilj tydligt mellan preliminär skatt, slutlig skatt, avdrag och skattereduktion. Kontrollera även om reglerna gäller privatperson, enskild näringsverksamhet eller aktiebolag, eftersom behandlingen kan skilja sig. Dokumentera beräkningssteg, datum och vilka antaganden som har använts. Jämför resultatet med Skatteverkets aktuella vägledning och e-tjänst innan deklaration eller betalning lämnas. Om flera länder berörs behöver hemvist, skatteavtal och EU-regler bedömas separat. Spara underlaget så att beloppet kan följas upp och rättas om nya uppgifter kommer.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
