Minsta betalning är det lägsta belopp som en låntagare eller kreditkortskund måste betala vid ett visst betalningstillfälle för att följa kreditavtalet. Beloppet kan vara en fast summa, en procent av skulden eller en kombination.
Om en kreditkortsskuld är 20 000 kronor kan kortutgivaren exempelvis kräva att minst 5 procent betalas varje månad. Kunden får då välja att betala mer, men inte mindre än minimibeloppet utan att betalningen räknas som försenad.
Att bara betala minsta belopp kan göra att skulden finns kvar länge och att den totala räntekostnaden blir hög. För kreditkort med hög ränta kan skillnaden bli mycket stor jämfört med att betala hela fakturan varje månad. Minsta betalning är därför främst ett avtalskrav, inte en rekommendation om vad som är ekonomiskt bäst. Den som kan bör jämföra total kostnad och återbetalningstid innan en löpande kredit används.
När Minsta betalning påverkar privatekonomin är det bra att räkna på hela hushållets situation och inte bara den enskilda kostnaden eller ersättningen. Inkomst, buffert, skulder och tidshorisont avgör ofta hur stor praktisk betydelse begreppet får.
Praktisk användning och kontroll
Bedöm måttet eller produkten tillsammans med risk, avgift, valuta, likviditet och tidshorisont. Ange värderingsdatum, källdata och den formel eller metod som används. Prognoser om ränta, tillväxt, kassaflöde och marknadsvärde är osäkra och bör prövas i flera scenarier. För sparprodukter ska villkor, faktablad, skatteregler och möjlig maximal förlust läsas före beslut. För företagsekonomiska kalkyler behöver finansieringskostnad och alternativkostnad ingå. Jämför utfallet med ett relevant jämförelsevärde och förklara avvikelser. Finansinspektionens och Konsumenternas vägledning kan användas för att kontrollera aktuella krav och produktvillkor. Historisk utveckling garanterar inte framtida avkastning, och ett enskilt nyckeltal ger inte hela riskbilden.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
