Amorteringskrav är regler om hur mycket ett bolån minst ska betalas av. För de bolån som omfattas av de svenska reglerna beror grundkravet på belåningsgraden, alltså skulden i förhållande till bostadens värde.
Sedan den 1 april 2026 gäller minst 2 procents amortering per år när belåningsgraden överstiger 70 procent. Över 50 och upp till 70 procent är kravet minst 1 procent. Vid högst 50 procent finns inget motsvarande lagstadgat minimikrav, men banken kan ändå kräva amortering enligt avtalet. Beräkningen görs på det amorteringsgrundande lånebeloppet.
Exempel: ett lån med amorteringsgrundande belopp på 2 miljoner kronor och belåningsgrad på 80 procent ger normalt 40 000 kronor i årlig amortering. Ränta och avgifter betalas utöver detta.
Det tidigare extra kravet för lån över 4,5 gånger bruttoårsinkomsten togs bort den 1 april 2026. För befintliga lån behöver ändrade avtalsvillkor dock avtalas med banken; betalningen sänks inte automatiskt. Äldre lån, tilläggslån och undantag kan omfattas av särskilda bestämmelser. Bankens amorteringsunderlag visar vilka uppgifter som används för det enskilda lånet.
Praktisk tillämpning
För att förstå lånets verkliga kostnad behöver ränta, avgifter, amortering och återstående skuld ses tillsammans. Begär en betalningsplan och kontrollera om räntan är bunden eller rörlig samt hur villkoren kan ändras. En lägre månadsbetalning kan bero på längre löptid och därmed ge en högre total kostnad. Vid bostadslån påverkar också belåningsgrad, skuldkvot och bankens kreditprövning. Låntagaren bör räkna på ett scenario med högre ränta och tillfälligt lägre inkomst. Extra amortering, amorteringsfrihet eller uppehåll kan ändra kassaflödet men även skulden och framtida räntekostnader. Jämför därför effektiv ränta och total återbetalning, och spara bankens underlag så att nya villkor kan kontrolleras mot det ursprungliga avtalet. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska eller juridiska konsekvenser. Uppföljningen ska anpassas efter verksamhetens storlek, risk och behov.
