Andrahandsavgift är en avgift som en bostadsrättsförening kan ta ut av en medlem när lägenheten upplåts i andra hand. Lagens benämning är avgift för andrahandsupplåtelse. Föreningen får bara ta ut avgiften om det finns stöd för den i stadgarna.
Avgiften får per lägenhet och år vara högst tio procent av prisbasbeloppet. Om upplåtelsen bara pågår under en del av året beräknas taket efter antalet kalendermånader som lägenheten är upplåten. Taket är en högsta tillåten nivå, inte en avgift som alla föreningar måste använda.
Ett förenklat räkneexempel med ett tänkt prisbasbelopp på 60 000 kronor ger ett årstak på 6 000 kronor. För tre kalendermånader blir taket 1 500 kronor. I en verklig beräkning används det prisbasbelopp som gäller för det aktuella året.
Avgiften betalas till föreningen och ska skiljas från hyran som andrahandshyresgästen betalar. Den ersätter inte heller kravet på samtycke eller tillstånd till själva upplåtelsen. Medlemmen bör kontrollera både stadgarnas avgiftsregel och beslutet om uthyrningen. Den vanliga årsavgiften till föreningen fortsätter normalt att gälla under uthyrningen.
Praktisk tillämpning
I en bostadsrättsförening behöver beslutet stöd i lag, stadgar och ett korrekt föreningsbeslut. Medlemmen bör därför läsa föreningens regler och lämna en skriftlig ansökan när godkännande krävs. Avgifter, andelstal och ansvar för kostnader måste beräknas på det sätt som stadgarna anger. Vid andrahandsuthyrning bör avtal reglera hyrestid, uppsägning, hyra, inventarier och ansvar för skador. Föreningen behöver samtidigt tillämpa reglerna likformigt och dokumentera beslutet. Den som hyr ut ansvarar fortfarande gentemot föreningen för avgifter och ordningsregler. Eftersom reglerna skiljer sig mellan bostadsrätt och hyresrätt bör rätt regelverk kontrolleras innan uthyrning eller avgiftsbeslut genomförs. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska eller juridiska konsekvenser. Uppföljningen ska anpassas efter verksamhetens storlek, risk och behov.
