Ångerfrist är den tid en konsument har på sig att meddela att ett avtal ska frånträdas med stöd av ångerrätten. Vid många köp på distans från företag är fristen 14 dagar. Reglerna gäller exempelvis vanliga köp i en webbutik, men det finns undantag.
För en vara börjar fristen normalt räknas dagen efter att konsumenten har tagit emot varan. För en tjänst utgår beräkningen normalt från dagen efter att avtalet ingicks. Det betyder att beställningsdatumet inte alltid är rätt startpunkt när man köper något på nätet.
Det viktiga är att lämna ett tydligt meddelande om att köpet ångras inom fristen. Därefter gäller en särskild tidsfrist för att skicka tillbaka varan, normalt 14 dagar efter meddelandet. Att bara låta bli att hämta ut ett paket är inte ett tydligt ångermeddelande.
Om företaget inte har lämnat föreskriven information om ångerrätten kan fristen förlängas. Förlängningen är begränsad enligt lagen och kan som längst sträcka sig ett år efter den ordinarie fristens slut. Spara därför beställningsbekräftelse, leveransuppgifter och meddelandet till företaget. De hjälper till att visa när fristen började och att ångerrätten användes i tid.
Praktisk tillämpning
Tidsfristen räknas enligt reglerna för den aktuella avtalstypen och börjar inte alltid den dag beställningen gjordes. Konsumenten bör därför kontrollera när varan togs emot eller när korrekt information om rätten lämnades. Meddelandet om frånträde bör skickas skriftligt så att tidpunkten kan visas. Varan ska hanteras varsamt och återlämnas enligt företagets instruktioner. Företaget ska i sin tur lämna tydlig information om frist, retur, kostnader och eventuella undantag innan avtalet ingås. Ångerrätt och reklamationsrätt är olika regler: reklamation gäller fel, medan ångerrätt kan gälla även utan fel. Vid tvist är orderbekräftelse, villkor och korrespondens viktiga underlag, och Konsumentverket eller Allmänna reklamationsnämnden kan ge vägledning. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska eller juridiska konsekvenser. Uppföljningen ska anpassas efter verksamhetens storlek, risk och behov.
