Avkastningsskatt är en schabloniserad skatt på vissa pensions- och försäkringssparanden. Den beräknas utifrån ett kapitalunderlag och en schablonränta, inte genom att varje faktisk vinst och utdelning summeras för den enskilda placeringen.
Reglerna omfattar bland annat pensionsförsäkringar, kapitalförsäkringar och pensionssparkonton. Beräkningen skiljer sig mellan sparformer. Skattesatsen på det framräknade skatteunderlaget är normalt 15 procent för pensionssparande och 30 procent för kapitalförsäkring och vissa jämförbara produkter.
Anta förenklat att ett skatteunderlag för en pensionsförsäkring blir 10 000 kronor. Med skattesatsen 15 procent blir avkastningsskatten 1 500 kronor. Det är skatteunderlaget, inte hela försäkringskapitalet, som multipliceras med 15 procent.
För en svensk försäkring beräknar och betalar försäkringsföretaget normalt skatten och tar kostnaden ur försäkringskapitalet. Den som har vissa utländska försäkringar kan själv behöva redovisa underlaget. Skattefri grundnivå och andra aktuella regler kan påverka beskattningen för vissa sparformer. Avkastningsskatt ska skiljas från schablonintäkt på investeringssparkonto, även om båda använder schablonmässiga beräkningar. Kontrollera alltid aktuellt års statslåneränta, golv och deklarationsregler.
Praktisk tillämpning
Skatteregeln måste kopplas till rätt person, transaktion, land och beskattningsperiod. Börja med att fastställa vad som har hänt, när det hände och vilka belopp eller värden som ingår. Spara avtal, kontrolluppgifter, deklarationsunderlag och beräkningar så att uppgifterna kan förklaras i efterhand. Avräkning begränsas av lagens villkor och det krävs normalt underlag som visar den utländska skatten. Procentsatser och regler kan ändras mellan år. Kontrollera därför aktuella uppgifter från Skatteverket och gällande lag före deklaration eller betalning. Komplicerade internationella förhållanden kan motivera sakkunnig hjälp. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska också beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
