Avsändarbank är den bank eller betaltjänstleverantör som hanterar en betalning från betalarens sida. Banken tar emot betalningsordern, kontrollerar att den kan utföras och skickar betalningen vidare till mottagarbanken genom ett relevant betalningssystem.
Avsändarbanken är inte alltid samma sak som den person eller det företag som är avsändare. Banken tillhandahåller infrastrukturen, medan betalaren ansvarar för att mottagaruppgifter, belopp och eventuellt meddelande är korrekta.
Vid en svensk kontoöverföring används normalt clearing- och kontonummer. Vid internationella betalningar kan IBAN, BIC och uppgifter om avgifter eller valuta krävas. Stopptider, bankdagar och betalningstyp påverkar när pengarna når mottagaren.
Om en betalning saknas bör betalaren kontrollera kontoutdrag, bokföringsdag, referens och status hos avsändarbanken. Ett kvitto på att en order har registrerats visar inte alltid att mottagarens konto redan har krediterats. Felaktiga överföringar kan vara svåra att återkalla när de har genomförts, så uppgifterna bör kontrolleras före godkännande. Vid misstänkt bedrägeri ska banken kontaktas omedelbart och relevanta underlag sparas.
Praktisk tillämpning
Banktjänsten ska bedömas utifrån pris, säkerhet, tillgänglighet och hur betalningar genomförs. Kontrollera avgifter, ränta, stopptider, beloppsgränser och ansvar vid obehöriga transaktioner. Kontonummer, bankgiro och mottagare måste verifieras innan en betalning godkänns. Företag bör skilja registrering från attest och stämma av bankens saldo och transaktioner mot bokföringen regelbundet. Differenser ska utredas med kontoutdrag, kvittenser och betalfiler. För kort behöver användaren förstå valutapåslag, uttagsavgifter och spärrrutiner. Spara villkor och anmäl förlust eller misstänkt bedrägeri omedelbart. Jämför den totala kostnaden, eftersom en låg grundavgift kan kombineras med dyrare användningsavgifter. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska också beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
