Begravningsavgift är en avgift som finansierar den allmänna begravningsverksamheten i Sverige. Den betalas av personer som var folkbokförda i Sverige den 1 november året före inkomståret, oavsett om de är medlemmar i Svenska kyrkan.
Avgiften beräknas på den kommunalt beskattningsbara förvärvsinkomsten och ingår i den slutliga skatten. För inkomstår 2026 är den gemensamma avgiftssatsen 0,292 procent i de flesta kommuner. Stockholm och Tranås har egna satser eftersom kommunerna där är huvudmän för begravningsverksamheten.
Om underlaget är 300 000 kronor och avgiftssatsen 0,292 procent blir avgiften 876 kronor. Den verkliga beräkningen framgår av skattebeskedet och påverkas av vilket underlag och vilken kommun som gäller.
Avgiften ska bland annat finansiera begravningsplatser, kremering och gravsättning. Den är inte en betalning för alla personliga val kring en viss begravning, och vissa kostnader får dödsboet stå för. Begravningsavgift ska skiljas från kyrkoavgift, som är kopplad till medlemskap eller avgiftshjälp för trossamfund. Satserna kan ändras varje år, så aktuella uppgifter bör kontrolleras hos Skatteverket.
Praktisk tillämpning
Skatteregeln måste kopplas till rätt person, transaktion, land och beskattningsår. Börja med att fastställa vad som har hänt, när det hände och vilka belopp eller värden som ingår. Spara avtal, beslut, deklarationsunderlag och beräkningar så att uppgifterna kan förklaras i efterhand. Skattskyldighet, beskattningsland, underlag och möjliga undantag bedöms enligt olika regler som kan samverka. VMB för begagnade varor kräver särskild dokumentation. Betalningssäkring och skattetillägg är ingripande åtgärder med egna förutsättningar. Procentsatser och gränsvärden kan ändras mellan år. Kontrollera därför aktuella uppgifter från Skatteverket och lagtext före deklaration eller betalning och ta sakkunnig hjälp vid internationella eller komplicerade fall. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
