Beskattningsunderlag är det belopp som en skatt beräknas på. Inom moms är det normalt ersättningen som säljaren får eller ska få för varan eller tjänsten, utan själva momsen men med vissa skatter, avgifter och bikostnader.
Om en vara kostar 10 000 kronor exklusive moms och frakten på 500 kronor debiteras kunden som en del av försäljningen kan beskattningsunderlaget förenklat bli 10 500 kronor. Vid 25 procents moms blir momsen 2 625 kronor.
Rabatter som ges direkt kan minska underlaget, medan exempelvis transportkostnader och andra kostnader som säljaren tar ut av kunden ofta ingår. Vid uttag, import, underpris, VMB och vissa gränsöverskridande transaktioner finns särskilda beräkningsregler.
Begreppet används även för andra skatter, där underlaget kan bestämmas på ett helt annat sätt. Det ska därför alltid framgå vilken skatt och transaktion beräkningen gäller. Faktura, avtal och betalningsunderlag ska stödja beloppet. Beskattningsunderlag ska inte blandas ihop med skattebeloppet: underlaget multipliceras med tillämplig skattesats för att räkna fram skatten.
Praktisk tillämpning
Skatteregeln måste kopplas till rätt person, transaktion, land och beskattningsår. Börja med att fastställa vad som har hänt, när det hände och vilka belopp eller värden som ingår. Spara avtal, beslut, deklarationsunderlag och beräkningar så att uppgifterna kan förklaras i efterhand. Skattskyldighet, beskattningsland, underlag och möjliga undantag bedöms enligt olika regler som kan samverka. VMB för begagnade varor kräver särskild dokumentation. Betalningssäkring och skattetillägg är ingripande åtgärder med egna förutsättningar. Procentsatser och gränsvärden kan ändras mellan år. Kontrollera därför aktuella uppgifter från Skatteverket och lagtext före deklaration eller betalning och ta sakkunnig hjälp vid internationella eller komplicerade fall. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
