En digital plånbok är en elektronisk tjänst som kan lagra betalningsuppgifter och användas för digitala betalningar. Den kan finnas som en app i mobilen, i en webbtjänst eller som en funktion i en annan tjänst.
Vissa plånböcker lagrar eller kopplar ett betalkort och skickar en digital symbol, en token, i stället för det riktiga kortnumret vid betalningen. Andra fungerar som ett separat konto dit användaren för över pengar. En plånbok kan också innehålla biljetter, identitetsuppgifter eller digitala tillgångar, men funktionerna och reglerna varierar.
Vid en mobilbetalning godkänner användaren ofta köpet med kod, fingeravtryck eller ansiktsigenkänning. Det är ändå vanligtvis banken, kortutgivaren eller ett betalningsinstitut som flyttar pengarna bakom tjänsten.
Användaren bör kontrollera avgifter, valutaväxling, återbetalningar och vilket konsumentskydd som gäller. Mobilens skärmlås och stark kundautentisering minskar risken för obehörig användning. Förlorad telefon, nätfiske och falska appar är viktiga risker. En digital plånbok ska inte automatiskt likställas med en kryptoplånbok, som främst hanterar nycklar till kryptotillgångar.
Praktisk tillämpning
Betalningen eller distansavtalet behöver hanteras med tydliga uppgifter om parter, belopp, datum och villkor. Digitala plånböcker och direktbetalningar kräver kontroll av mottagare, autentisering, avgifter och möjlighet att reklamera. Disponibelt saldo kan skilja sig från bokfört saldo på grund av reservationer. Digitala kvitton ska vara läsbara och sparas säkert. Vid distansförsäljning måste företag lämna lagstadgad information om pris, ångerrätt och kontaktvägar. Dröjsmål kan ge rätt till ränta eller andra påföljder, men beräkning och krav måste följa avtal och lag. Spara orderbekräftelse, kvitto, betalningsreferens och korrespondens och agera snabbt vid fel eller obehörig transaktion. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras, rättas och kontrolleras på nytt efter åtgärd.
