Direktavkastning visar en akties årliga utdelning i förhållande till aktiens aktuella pris. Måttet uttrycks i procent och används för att jämföra den löpande utdelningen med det kapital som investeraren betalar i dag.
Formeln är utdelning per aktie delad med aktiekursen. Om ett bolag delar ut 5 kronor per aktie och kursen är 100 kronor blir direktavkastningen 5 procent.
Måttet förändras både när utdelningen och aktiekursen förändras. En fallande kurs kan därför ge hög direktavkastning även när marknaden räknar med att utdelningen ska sänkas. Beslutad eller historisk utdelning är inte en garanti för framtida betalningar.
Direktavkastning visar bara utdelningsdelen av avkastningen. Totalavkastning omfattar även kursförändring och eventuell återinvestering av utdelningen. Skatt och avgifter påverkar vad investeraren faktiskt behåller.
Vid jämförelser bör man kontrollera vilken utdelning som används: senaste utbetalda, beslutad eller prognostiserad. Extrautdelningar kan göra ett enskilt år missvisande. Kombinera därför måttet med bolagets kassaflöde, skulder, vinstutveckling och utdelningsandel för att bedöma om nivån verkar hållbar.
Praktisk tillämpning
Instrumentet eller riskmåttet ska bedömas tillsammans med villkor, likviditet, avgifter och tidshorisont. Delta beskriver hur ett derivats värde reagerar på priset i den underliggande tillgången, men förändras själv över tid. Depåbevis, direktnotering, direktregistrering och dubbelnotering har olika strukturer för handel och ägande. Dirty price inkluderar upplupen ränta, medan direktavkastning bara visar en del av totalavkastningen. Diversifiering minskar vissa riskslag men eliminerar inte marknadsrisk. Downside deviation och drawdown-längd belyser negativa utfall på olika sätt. Kontrollera handelsplats, valuta, spread, motpart, löptid och maximal förlust. Historiska data är ingen garanti för framtida resultat. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras, rättas och kontrolleras på nytt efter åtgärd.
