Ekonomiskt bistånd är ett behovsprövat stöd från kommunen för personer eller hushåll som inte kan försörja sig på annat sätt. Stödet brukar delas upp i försörjningsstöd för vanliga levnadskostnader och bistånd till andra nödvändiga utgifter efter individuell prövning.
Kommunen bedömer hushållets inkomster, tillgångar, utgifter och möjligheter att själv förbättra sin ekonomi. Den som kan arbeta behöver normalt också stå till arbetsmarknadens förfogande och söka arbete. Andra ersättningar och inkomster ska i regel sökas eller användas först.
Ekonomiskt bistånd är därför inte en generell ersättning som alla får med samma belopp. Två hushåll med liknande inkomster kan få olika beslut beroende på boendekostnader, familjesituation och andra omständigheter. Stödet ska inte blandas ihop med exempelvis bostadsbidrag eller arbetslöshetsersättning, som följer andra regler. Den som behöver bistånd ansöker hos sin kommun, som gör en individuell bedömning. Beslut kan omprövas och överklagas enligt de regler som gäller för socialtjänstens beslut.
För privatekonomin är det ofta den långsiktiga effekten av Ekonomiskt bistånd som är viktigast. Små återkommande kostnader, räntor eller sparbelopp kan över flera år få större betydelse än vad den första månadsbetalningen visar.
Praktisk användning
Den som ansöker behöver normalt lämna uppgifter om inkomster, tillgångar, boende och andra ersättningar. Kommunen gör en individuell prövning och kan begära kontoutdrag, hyresavi och myndighetsbeslut. Riksnormen är en del av bedömningen, medan skäliga boendekostnader och andra behov prövas separat. Kontakta kommunen tidigt om ekonomin inte räcker till grundläggande utgifter. Spara ansökan, bilagor och beslut och meddela förändringar som påverkar stödet. Ett avslag ska ange hur beslutet kan överklagas. Kommunal budget- och skuldrådgivning är en separat hjälp vid långvariga problem. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Ange kontrollpunkter, ansvariga och datum i en rutin som hålls aktuell. Rutinen ska beskriva hur avvikelser rapporteras, rättas och kontrolleras på nytt efter åtgärd. Resultatet ska kommuniceras tydligt till berörda beslutsfattare och användare.
