Ömsesidig överenskommelse inom internationell beskattning är en lösning som två länders behöriga myndigheter kommer fram till för att hantera en fråga enligt ett dubbelbeskattningsavtal. Den kan exempelvis användas när samma inkomst annars skulle beskattas i båda länderna på ett sätt som strider mot avtalet.
En sådan överenskommelse kan vara resultatet av ett MAP-förfarande, där myndigheterna diskuterar hur beskattningsrätten ska fördelas eller hur en dubbelbeskattning ska undanröjas. Företaget eller personen är normalt den som initierar ärendet men deltar inte på samma sätt som part i en vanlig domstolsförhandling.
Begreppet används också mer allmänt i avtal, men i skattesammanhang handlar det om samarbete mellan staternas myndigheter. Resultatet kan innebära att ett land sänker sin beskattning eller gör en motsvarande justering. Hur överenskommelsen genomförs beror på skatteavtalet och respektive lands regler.
Ömsesidig överenskommelse är ett skattebegrepp och behöver inte följa bokföringen exakt. Ett belopp kan därför redovisas på ett sätt i räkenskaperna men justeras på ett annat sätt i deklarationen när skattereglerna kräver det.
Praktisk användning och kontroll
För praktisk användning behöver parter, behörighet, avtalets eller beslutets datum och de konkreta omständigheterna dokumenteras. Kontrollera vilka formkrav och tidsfrister som gäller och om registrering, delgivning eller särskild majoritet krävs. Avtal bör tydligt ange omfattning, ersättning, ansvar, uppsägning och hur tvister ska hanteras. Spara undertecknade versioner, fullmakter, protokoll och bilagor så att händelseförloppet kan följas. Skilj mellan tvingande lagregler och villkor som parterna kan avtala om. Använd alltid aktuell lagtext och ansvarig myndighets vägledning. Om rättsläget eller behörigheten är osäker bör juridisk rådgivning tas in innan ett bindande beslut fattas.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
