En schablonintäkt är en skattemässigt beräknad intäkt som bestäms med en formel i lag, oavsett hur stor den faktiska avkastningen har varit. Den används bland annat för investeringssparkonto, periodiseringsfond och fondandelar.
Formeln varierar beroende på regel. För fondandelar tas en schablonintäkt upp som en viss andel av värdet vid kalenderårets början. För investeringssparkonto beräknas den utifrån ett kapitalunderlag och en procentsats som knyts till statslåneräntan, med lagstadgat golv. Intäkten redovisas i kapital och beskattas där. Banken eller fondbolaget lämnar ofta kontrolluppgift, men den skattskyldige ansvarar för deklarationen.
Schablonintäkt är alltså inte en avgift och behöver inte motsvara pengar som betalats ut. Skatt kan uppstå även när värdet har sjunkit. Kontrollera vilken regel, värdetidpunkt och procentsats som gäller för beskattningsåret. Blanda inte ihop schablonintäkt med schablonavdrag eller schablonmetoden för omkostnadsbelopp. Olika schablonintäkter kan förekomma samtidigt i samma deklaration. Varje belopp måste kopplas till rätt lagregel, underlag och uppgiftslämnare för att skatten ska bli korrekt.
Praktisk användning och kontroll
I praktiken behöver man först fastställa vilken skatteregel, tidsperiod och typ av transaktion som beräkningen gäller. Samla kontrolluppgifter, avtal, kontoutdrag och tidigare deklarationer innan beloppet räknas fram. Skilj tydligt mellan preliminär skatt, slutlig skatt, avdrag och skattereduktion. Kontrollera även om reglerna gäller privatperson, enskild näringsverksamhet eller aktiebolag, eftersom behandlingen kan skilja sig. Dokumentera beräkningssteg, datum och vilka antaganden som har använts. Jämför resultatet med Skatteverkets aktuella vägledning och e-tjänst innan deklaration eller betalning lämnas. Om flera länder berörs behöver hemvist, skatteavtal och EU-regler bedömas separat. Spara underlaget så att beloppet kan följas upp och rättas om nya uppgifter kommer.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
