Schablonintäkt på ISK är den beräknade kapitalinkomst som ligger till grund för skatten på ett investeringssparkonto. Den ersätter beskattning av varje enskild vinst och utdelning på kontot.
Först räknas ett kapitalunderlag fram från värdet vid ingången av varje kvartal samt insättningar och vissa överföringar under året. Summan delas med fyra. Kapitalunderlaget multipliceras sedan med årets schablonränta enligt inkomstskattelagen. Resultatet är schablonintäkten. Den beskattas med skattesatsen för kapital, med hänsyn till aktuell skattefri grundnivå för sammanlagt kvalificerat sparande.
Om kapitalunderlaget är 200 000 kronor och schablonräntan 3 procent blir schablonintäkten 6 000 kronor före eventuell grundnivå. Det är intäkten, inte kapitalunderlaget, som tas upp som inkomst. Procentsatsen och reglerna kan ändras varje år. Använd därför Skatteverkets aktuella uppgifter och kontrollera förifyllda belopp i deklarationen. Uttag minskar inte alltid underlaget omedelbart. Banken räknar normalt fram och rapporterar beloppet, men spararen bör granska årsbeskedet. Felaktigt registrerade överföringar kan annars påverka kapitalunderlaget och därmed skatten.
Praktisk användning och kontroll
I praktiken behöver man först fastställa vilken skatteregel, tidsperiod och typ av transaktion som beräkningen gäller. Samla kontrolluppgifter, avtal, kontoutdrag och tidigare deklarationer innan beloppet räknas fram. Skilj tydligt mellan preliminär skatt, slutlig skatt, avdrag och skattereduktion. Kontrollera även om reglerna gäller privatperson, enskild näringsverksamhet eller aktiebolag, eftersom behandlingen kan skilja sig. Dokumentera beräkningssteg, datum och vilka antaganden som har använts. Jämför resultatet med Skatteverkets aktuella vägledning och e-tjänst innan deklaration eller betalning lämnas. Om flera länder berörs behöver hemvist, skatteavtal och EU-regler bedömas separat. Spara underlaget så att beloppet kan följas upp och rättas om nya uppgifter kommer.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
