Schablonmetoden är en alternativ metod för att beräkna omkostnadsbeloppet när vissa marknadsnoterade värdepapper säljs. Omkostnadsbeloppet får då sättas till 20 procent av försäljningspriset efter avdrag för försäljningsutgifter.
Om aktier säljs för 100 000 kronor efter courtage blir omkostnadsbeloppet enligt schablonmetoden 20 000 kronor och den beräknade vinsten 80 000 kronor. Den vanliga genomsnittsmetoden kan ge ett högre omkostnadsbelopp och därmed lägre skatt, så metoderna bör jämföras.
Schablonmetoden får inte användas för alla tillgångar. Den gäller bland annat marknadsnoterade aktier och vissa fondandelar, men inte exempelvis teckningsrätter som tilldelats utan betalning. Den är normalt inte relevant på ISK, där enskilda vinster inte deklareras. Kontrollera försäljningsnota, historiska köp och bolagshändelser innan K4-blanketten fylls i. Skatteverkets beräkningshjälp kan användas för jämförelsen, och deklaranten ansvarar för underlaget. Metoden väljs separat för varje försäljning och behöver inte användas för alla värdepapper. Sparade avräkningsnotor gör det möjligt att välja den mest fördelaktiga korrekta metoden.
Praktisk användning och kontroll
I praktiken behöver man först fastställa vilken skatteregel, tidsperiod och typ av transaktion som beräkningen gäller. Samla kontrolluppgifter, avtal, kontoutdrag och tidigare deklarationer innan beloppet räknas fram. Skilj tydligt mellan preliminär skatt, slutlig skatt, avdrag och skattereduktion. Kontrollera även om reglerna gäller privatperson, enskild näringsverksamhet eller aktiebolag, eftersom behandlingen kan skilja sig. Dokumentera beräkningssteg, datum och vilka antaganden som har använts. Jämför resultatet med Skatteverkets aktuella vägledning och e-tjänst innan deklaration eller betalning lämnas. Om flera länder berörs behöver hemvist, skatteavtal och EU-regler bedömas separat. Spara underlaget så att beloppet kan följas upp och rättas om nya uppgifter kommer.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
