Avkastning beskriver hur mycket värdet på en investering har förändrats under en period. Den kan bestå av prisuppgång eller prisnedgång samt utbetalningar som ränta och utdelning. För en rättvis jämförelse behöver alla delar räknas med.
Om en aktie köps för 100 kronor, stiger till 108 kronor och ger två kronor i utdelning är totalavkastningen tio procent före avgifter och skatt. Om bara kursförändringen räknas blir avkastningen åtta procent. Det ska därför framgå vilken metod som används.
Nominell avkastning visar förändringen i kronor eller procent utan justering för inflation. Real avkastning tar även hänsyn till pengarnas minskade köpkraft. En nominell avkastning på fem procent vid tre procents inflation motsvarar ungefär två procents real avkastning i ett förenklat exempel.
Avkastning kan anges för en avslutad historisk period eller som en förväntan om framtiden. Historisk avkastning är känd i efterhand men garanterar inget framtida resultat. Avgifter påverkar särskilt långsiktigt hur mycket spararen får behålla. Jämför därför avkastning för samma period, valuta och risknivå, helst efter avgifter. Hög möjlig avkastning hänger normalt ihop med högre risk för förlust.
Praktisk tillämpning
Avkastning och värdering behöver bedömas med samma period, kapitalbas och riskmått. Kontrollera om resultatet anges före eller efter skatt, avgifter och inflation samt om jämförelsen använder ett relevant index. För ett företag bör nyckeltalet stämmas av mot resultat- och balansräkning. För värdepapper påverkar villkor, rösträtt, ränta, löptid och marknadslikviditet både pris och risk. Historisk utveckling ger ingen garanti för framtida resultat. Dokumentera därför beräkningsformel, datakälla och antaganden, gör känslighetsanalys och jämför flera scenarier innan ett avkastningskrav eller investeringsbeslut fastställs. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska också beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
