En hybridobligation är ett värdepapper med egenskaper från både skuld och eget kapital. Den betalar ofta ränta som en obligation, men har mycket lång eller ingen bestämd löptid och är efterställd vanliga skulder om utgivaren får ekonomiska problem.
Villkoren kan ge emittenten rätt att skjuta upp räntebetalningar eller lösa in obligationen på vissa datum. Banker och andra företag kan använda instrumentet som kapital när regler och redovisning tillåter det. Den högre risken gör att kupongen ofta är högre än på seniora obligationer.
Investeraren bör läsa rangordning, uppskjuten ränta, inlösenrätt och villkor för nedskrivning eller konvertering. Förväntad första inlösendag är inte samma sak som förfallodag. Marknadsvärdet kan falla kraftigt när kreditrisken eller marknadsräntan stiger.
Begreppet är ett analysverktyg och ingen säker prognos. Kontrollera alltid definition, tidsperiod, avgifter och vilka antaganden som används. Sprid riskerna och bedöm måttet tillsammans med annan information innan du fattar ett investeringsbeslut.
När begreppet används i ett avtal, en rapport eller ett beslut bör du kontrollera definitionen, tidsperioden och villkoren. Då minskar risken för missförstånd och felaktiga jämförelser. Dokumentera också uppgifterna som ligger till grund för bedömningen.
Praktisk användning
Bedöm instrumentet eller måttet tillsammans med risk, avgift, valuta, likviditet och tidshorisont. Ange värderingsdatum, källdata och exakt formel. Prognoser om tillväxt, kassaflöde eller kurs är osäkra och bör testas i flera scenarier. Läs prospekt, faktablad och slutliga villkor före beslut. Kontrollera emittent, förfallodag, säkerhet, ränta och maximal möjlig förlust. Historiska samband är ingen garanti för framtida avkastning, och ett enskilt nyckeltal ger inte en fullständig bild. Underlaget ska vara begripligt för en annan granskare och sparas tillsammans med relevanta källor. Regler, villkor och marknadsdata kan ändras, så informationen behöver kontrolleras regelbundet. En enkel kontrollista minskar risken för felaktiga belopp, missade tidsfrister och beslut på inaktuella uppgifter. Ange kvarstående osäkerheter och hur de ska hanteras. Resultatet bör kommuniceras tydligt till berörda beslutsfattare och användare. Kontrollera dessutom att definitioner, datum och belopp stämmer överens mellan alla dokument. Planera nästa granskning utifrån risk, ekonomiskt värde och hur snabbt förutsättningarna förändras.
