Diversifiering betyder att sprida investeringar mellan flera tillgångar, bolag, branscher, marknader eller risktyper. Syftet är att minska beroendet av en enskild investering och därmed risken för stora förluster från en specifik händelse.
Om alla pengar placeras i ett enda bolag påverkas portföljen starkt av just det bolagets resultat. En bred fond som äger många företag i flera länder sprider den företagsspecifika risken. Obligationer och andra tillgångsslag kan ge ytterligare riskspridning eftersom de inte alltid rör sig som aktier.
Diversifiering tar inte bort all risk. Vid en bred börsnedgång kan många investeringar falla samtidigt. Sambanden mellan tillgångar kan också öka under en kris, vilket gör skyddet svagare än väntat.
En portfölj blir inte automatiskt väl diversifierad bara för att den innehåller många värdepapper. Tio bolag från samma bransch och land kan ha liknande risker. Granska därför underliggande innehav, valuta, geografi och koncentration.
Riskspridningen bör passa sparhorisont, mål och förmåga att bära förlust. Ombalansering kan behövas när vissa innehav har vuxit och fått för stor vikt. Diversifiering kan minska risk men garanterar inte positiv avkastning.
Praktisk tillämpning
Instrumentet eller riskmåttet ska bedömas tillsammans med villkor, likviditet, avgifter och tidshorisont. Delta beskriver hur ett derivats värde reagerar på priset i den underliggande tillgången, men förändras själv över tid. Depåbevis, direktnotering, direktregistrering och dubbelnotering har olika strukturer för handel och ägande. Dirty price inkluderar upplupen ränta, medan direktavkastning bara visar en del av totalavkastningen. Diversifiering minskar vissa riskslag men eliminerar inte marknadsrisk. Downside deviation och drawdown-längd belyser negativa utfall på olika sätt. Kontrollera handelsplats, valuta, spread, motpart, löptid och maximal förlust. Historiska data är ingen garanti för framtida resultat. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras, rättas och kontrolleras på nytt efter åtgärd.
