En avkastningskurva visar sambandet mellan ränta och återstående löptid för jämförbara räntebärande värdepapper vid en viss tidpunkt. För att kurvan ska kunna tolkas bör värdepapperen ha liknande kreditrisk, exempelvis statsobligationer från samma stat.
Den vågräta axeln visar löptider, från korta till långa, och den lodräta axeln visar ränta eller avkastning till förfall. En normalt uppåtlutande kurva innebär att längre löptider har högre ränta. En inverterad kurva innebär att korta räntor ligger högre än långa.
Anta att räntan är två procent för ett år, 2,5 procent för fem år och tre procent för tio år. Kurvan lutar då uppåt. Skillnaden kan spegla förväntningar om framtida korta räntor, inflation, löptidsrisk och utbud och efterfrågan på obligationer.
Kurvan förändras när marknadens priser och förväntningar ändras. Banker, investerare och företag använder den bland annat för värdering, finansieringsbeslut och riskanalys. Den förutsäger inte framtiden säkert. Jämför inte heller kurvor som bygger på olika emittenter utan att beakta kreditrisk och likviditet. Begreppet kallas ofta yield curve på engelska.
Praktisk tillämpning
Avkastning och värdering behöver bedömas med samma period, kapitalbas och riskmått. Kontrollera om resultatet anges före eller efter skatt, avgifter och inflation samt om jämförelsen använder ett relevant index. För ett företag bör nyckeltalet stämmas av mot resultat- och balansräkning. För värdepapper påverkar villkor, rösträtt, ränta, löptid och marknadslikviditet både pris och risk. Historisk utveckling ger ingen garanti för framtida resultat. Dokumentera därför beräkningsformel, datakälla och antaganden, gör känslighetsanalys och jämför flera scenarier innan ett avkastningskrav eller investeringsbeslut fastställs. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska också beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
