Ett depåbevis är ett överlåtbart värdepapper som representerar aktier i ett bolag, ofta ett utländskt bolag. En depåbank håller de underliggande aktierna och ger ut bevis som kan handlas på en annan marknad och i en annan valuta.
Amerikanska depåbevis kallas ADR och representerar American Depositary Shares. Ett bevis kan motsvara en aktie, flera aktier eller en bråkdel av en aktie. Konstruktionen gör det enklare för investerare att handla utländska bolag genom sin vanliga marknad.
Ägaren har ekonomisk exponering mot de underliggande aktierna, men rättigheterna hanteras genom depåbanken och depåavtalet. Utdelningar kan växlas till handelsvalutan efter skatt och avgifter. Rösträtt kan utövas enligt särskilda instruktioner och tidsfrister.
Riskerna omfattar bolagsrisk, valutarisk, landrisk och avgifter från depåbanken. Det kan också finnas skillnader i handelstid, likviditet och informationsregler. Sponsrade depåbevis ges ut i samarbete med bolaget, medan osponsrade program kan skapas utan samma medverkan. Investeraren bör kontrollera kvoten mot underliggande aktie, avgifter, skattehantering och om beviset kan lösas in mot aktier.
Praktisk tillämpning
Instrumentet eller riskmåttet ska bedömas tillsammans med villkor, likviditet, avgifter och tidshorisont. Delta beskriver hur ett derivats värde reagerar på priset i den underliggande tillgången, men förändras själv över tid. Depåbevis, direktnotering, direktregistrering och dubbelnotering har olika strukturer för handel och ägande. Dirty price inkluderar upplupen ränta, medan direktavkastning bara visar en del av totalavkastningen. Diversifiering minskar vissa riskslag men eliminerar inte marknadsrisk. Downside deviation och drawdown-längd belyser negativa utfall på olika sätt. Kontrollera handelsplats, valuta, spread, motpart, löptid och maximal förlust. Historiska data är ingen garanti för framtida resultat. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras, rättas och kontrolleras på nytt efter åtgärd.
