Återköp av aktier innebär att ett aktiebolag förvärvar aktier som bolaget självt har gett ut. Svenska aktiebolag får bara göra detta i de situationer och på de villkor som aktiebolagslagen tillåter. Reglerna skiljer bland annat mellan privata bolag och vissa publika bolag vars aktier handlas på reglerad marknad.
Ett börsbolag kan använda återköp för att föra tillbaka kapital till aktieägarna, täcka aktier i incitamentsprogram eller senare dra in aktierna. Beslutet kräver rätt bolagsorgan, ett preciserat bemyndigande eller stämmobeslut och utrymme enligt reglerna om värdeöverföringar.
Anta att ett bolag köper tillbaka 100 000 av totalt en miljon aktier. Bolaget äger då tio procent av aktierna, men de egna aktierna ger inte samma vanliga ägarrättigheter medan bolaget innehar dem. Om aktierna senare dras in minskar antalet aktier permanent enligt reglerna för minskning av aktiekapitalet.
Ett återköp ska skiljas från att en huvudägare köper aktier från andra ägare; i det fallet är det inte bolaget som är köpare. För investerare kan färre utestående aktier höja vinst per aktie, men återköpet skapar inte i sig högre rörelsevinst. Det använder också kapital som annars kunde ha investerats, behållits som buffert eller delats ut.
Praktisk tillämpning
Bolagsåtgärden måste förberedas och dokumenteras i rätt ordning. Styrelse, bolagsstämma, revisor och registreringsmyndighet kan ha olika uppgifter beroende på beslutet. Kallelse, dagordning, beslutsunderlag och protokoll ska följa aktiebolagslagen och bolagsordningen. När pengar eller egendom lämnar bolaget behöver styrelsen bedöma om värdeöverföringen är tillåten och försvarlig med hänsyn till kapital, likviditet och risk. Vid återköp eller andra kapitalåtgärder kan särskilda gränser och registreringskrav gälla. Företaget bör därför använda en checklista, spara samtliga versioner av handlingarna och kontrollera att beslutet verkställs på det sätt som stämman eller styrelsen faktiskt godkänt. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Uppföljningen ska anpassas efter verksamhetens storlek, risk och behov. Kontrollpunkter och ansvariga bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell.
