Diskonteringsränta är den ränta som används för att räkna om framtida betalningar till ett värde i dag. Tanken är att en krona i dag är mer värd än en krona i framtiden, eftersom pengar kan placeras och framtiden är osäker.
Nuvärdet av en framtida betalning beräknas förenklat genom att dividera betalningen med ett plus diskonteringsräntan upphöjt till antal år. Om 110 kronor ska betalas om ett år och räntan är 10 procent är nuvärdet 100 kronor.
I företagsvärdering speglar räntan ofta tidsvärde och risk. Kassaflöden med högre osäkerhet får normalt högre avkastningskrav och därmed lägre nuvärde. För ett helt företag används ofta vägd kapitalkostnad, WACC, medan ägarkassaflöden kan diskonteras med avkastningskravet på eget kapital.
Valet måste passa kassaflödet. Nominella kassaflöden ska normalt kombineras med nominell ränta och reala kassaflöden med real ränta. Valuta och skatt behöver också vara konsekventa. Små förändringar i räntan kan ge stora värderingsskillnader, särskilt långt fram i tiden. Därför bör värderingen visa antaganden och känslighetsanalys i stället för ett enda skenbart exakt värde.
Praktisk tillämpning
Beräkningen ska kunna följas från verifikation, kalkyl och kassaflöde till bokföring och rapport. Differenskonton måste stämmas av och rensas, medan dimensionsredovisning ska använda konsekventa kostnadsställen, projekt eller andra dimensioner. Direkt kostnad och divisionskalkyl kräver tydlig avgränsning av volym och kostnadsbas. Direkt metod i kassaflödesanalysen bygger på faktiska in- och utbetalningar. Direktavdrag och dubbel bokföring ska hanteras enligt gällande skatte- och bokföringsregler. DCF, diskonteringsfaktor och diskonteringsränta kräver dokumenterade kassaflöden och riskantaganden. Spara underlag, gör känslighetsanalys och utred avvikelser innan rapporteringen låses. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras, rättas och kontrolleras på nytt efter åtgärd.
