Ett börsvärdesviktat index är ett aktieindex där bolag med större börsvärde får större vikt än mindre bolag. Börsvärdet beräknas normalt som aktiekursen multiplicerad med antalet aktier. Många index använder i stället ett justerat börsvärde som bara räknar aktier som är tillgängliga för handel, så kallad free float.
Om ett index består av två bolag värda 80 respektive 20 miljarder kronor blir vikterna förenklat 80 och 20 procent. En kursförändring på 1 procent i det större bolaget påverkar då index ungefär fyra gånger mer än samma förändring i det mindre.
Indexnivån beräknas med en särskild divisor. Divisorn justeras vid exempelvis nyemissioner, aktiesplittar och förändringar i indexets sammansättning, så att sådana tekniska händelser inte i sig skapar ett missvisande hopp.
Fördelen är att index speglar marknadens samlade värdering. Nackdelen är att ett fåtal mycket stora bolag kan dominera utvecklingen och skapa koncentrationsrisk. Ett likaviktat index ger varje bolag samma vikt och kan därför utvecklas annorlunda. Den som jämför fonder bör kontrollera vilket index de följer, hur vikterna begränsas och hur ofta indexet ombalanseras.
Praktisk tillämpning
Marknadsmåttet eller instrumentet ska bedömas tillsammans med risk, likviditet, avgifter och tidshorisont. Börsvärde beräknas från antal aktier och aktiekurs, medan ett börsvärdesviktat index ger större bolag större påverkan. En notering medför informationskrav och löpande marknadsregler. Korrektion och längre nedgång är beskrivningar, inte säkra köpsignaler. Option- och obligationsstrategier har villkor om lösenpris, löptid, ränta och inlösen som måste förstås före handel. Olika aktieslag kan ha skilda rösträtter och utdelningsvillkor. Kontrollera handelsplats, spread, ordertyp och maximal möjlig förlust. Historisk utveckling ger ingen garanti för framtida resultat och jämförelser ska använda samma period och valuta. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
