En callbar obligation, eller inlösningsbar obligation, ger emittenten rätt att lösa in obligationen före den ordinarie förfallodagen enligt villkoren. Rätten ligger hos emittenten, medan investeraren normalt måste acceptera inlösen om villkoren är uppfyllda.
Obligationsvillkoren anger tidigaste inlösendag, inlösenpris och eventuella perioder då obligationen inte får lösas in. Emittenten kan vilja använda rätten när marknadsräntorna har fallit och skulden kan ersättas med billigare finansiering.
För investeraren skapar detta återinvesteringsrisk. En obligation med hög kupong kan bli inlöst just när det är svårt att hitta en ny placering med lika hög ränta. Därför kan en callbar obligation behöva erbjuda högre ränta än en annars liknande obligation utan inlösenrätt.
Anta att en obligation löper till 2032 men får lösas 2029 till kurs 102, alltså 102 procent av nominellt belopp. Om emittenten utnyttjar rätten får innehavaren inlösenbeloppet och framtida kuponger efter 2029 försvinner. Investeraren bör därför jämföra både avkastning till förfall och avkastning till möjlig inlösen samt läsa kreditrisk, säkerheter och övriga villkor.
Praktisk tillämpning
Marknadsmåttet eller instrumentet ska bedömas tillsammans med risk, likviditet, avgifter och tidshorisont. Börsvärde beräknas från antal aktier och aktiekurs, medan ett börsvärdesviktat index ger större bolag större påverkan. En notering medför informationskrav och löpande marknadsregler. Korrektion och längre nedgång är beskrivningar, inte säkra köpsignaler. Option- och obligationsstrategier har villkor om lösenpris, löptid, ränta och inlösen som måste förstås före handel. Olika aktieslag kan ha skilda rösträtter och utdelningsvillkor. Kontrollera handelsplats, spread, ordertyp och maximal möjlig förlust. Historisk utveckling ger ingen garanti för framtida resultat och jämförelser ska använda samma period och valuta. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
