Ett analytikerestimat är en prognos som en finansanalytiker gör om ett företags framtida ekonomi. Prognosen kan avse exempelvis försäljning, rörelseresultat eller vinst per aktie för ett visst kvartal eller år. Den bygger på information och antaganden, inte på redan fastställda resultat.
Analytikern kan använda bolagets rapporter, branschutveckling och egna beräkningar av priser, volymer och kostnader. När flera analytikers prognoser sammanställs talar man ofta om konsensusestimat. Sammanställningen kan exempelvis visa ett genomsnitt, men metoden och antalet analytiker kan variera.
Anta att den väntade vinsten är 5 kronor per aktie och bolaget redovisar 6 kronor. Resultatet ligger då över det estimatet. Det betyder ändå inte att aktiekursen måste stiga. Marknaden kan samtidigt reagera på svaga framtidsutsikter eller på att förbättringen redan var väntad.
Vid jämförelser behöver prognos och utfall avse samma period och samma mått. Justerad vinst kan exempelvis skilja sig från redovisad vinst. Estimat ändras när ny information tillkommer och kan slå fel. De visar marknadens förväntningar, men är varken ett facit eller en garanti för framtida avkastning.
Praktisk tillämpning
Måttet eller instrumentet bör bedömas tillsammans med risk, tidshorisont, avgifter och hur lätt innehavet kan säljas. Historisk utveckling och tidigare träffsäkerhet ger ingen garanti för framtida resultat. Jämförelser blir mest rättvisande när samma marknad, valuta, period och referensindex används. Investeraren bör också förstå hur värdet beräknas, vilka antaganden som ligger bakom och vilka händelser som kan ge stora kursrörelser. För fonder och andra reglerade produkter finns central information i fondbestämmelser, faktablad och årsberättelser. Vid handel är ordertyp, likviditet och spread praktiskt viktiga, eftersom det pris som går att få kan avvika från senast noterad kurs. Dokumentera därför syftet med investeringen och följ upp om risknivån fortfarande passar den egna ekonomin. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska eller juridiska konsekvenser. Uppföljningen ska anpassas efter verksamhetens storlek, risk och behov.
