Avräkning av utländsk skatt är en metod för att lindra internationell dubbelbeskattning. Den blir aktuell när samma inkomst beskattas både i ett annat land och i Sverige. Den utländska skatten räknas då, inom vissa gränser, av från den svenska skatt som hör till den utländska inkomsten.
Avdraget är inte obegränsat. Avräkningen kan normalt inte överstiga ett spärrbelopp som bygger på hur stor del av den svenska skatten som hänför sig till utländska inkomster. Skatteavtal och typen av utländsk skatt påverkar också bedömningen.
Anta förenklat att 8 000 kronor har betalats i utländsk skatt och att spärrbeloppet är 6 000 kronor. Högst 6 000 kronor kan då avräknas det året enligt den förenklade jämförelsen. Särskilda regler kan medge avräkning ett senare år för belopp som inte ryms.
Den skattskyldige behöver kunna visa den utländska inkomsten och den slutliga utländska skatten med kontrolluppgift, beslut eller motsvarande underlag. Växelkurs, beskattningsår och vem som faktiskt har betalat skatten måste också bli rätt. Reglerna skiljer sig mellan privatpersoner och företag, så den aktuella vägledningen och deklarationsbilagan bör följas.
Praktisk tillämpning
Skatteregeln måste kopplas till rätt person, transaktion, land och beskattningsperiod. Börja med att fastställa vad som har hänt, när det hände och vilka belopp eller värden som ingår. Spara avtal, kontrolluppgifter, deklarationsunderlag och beräkningar så att uppgifterna kan förklaras i efterhand. Avräkning begränsas av lagens villkor och det krävs normalt underlag som visar den utländska skatten. Procentsatser och regler kan ändras mellan år. Kontrollera därför aktuella uppgifter från Skatteverket och gällande lag före deklaration eller betalning. Komplicerade internationella förhållanden kan motivera sakkunnig hjälp. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska också beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
