Avräkningsmetoden används för att undanröja eller minska internationell dubbelbeskattning. Sverige beräknar först skatt enligt svenska regler och medger därefter avräkning för kvalificerad skatt som har betalats i ett annat land på samma utländska inkomst.
Metoden skiljer sig från exemptmetoden, där inkomsten helt eller delvis undantas från svensk beskattning. Vilken metod som gäller kan följa av svensk intern rätt och ett skatteavtal. Skatteavtalet kan dessutom begränsa hur mycket det andra landet får ta ut.
Avräkningen begränsas normalt av ett spärrbelopp. Om den utländska skatten är 12 000 kronor men den svenska skatt som enligt beräkningen hör till de utländska inkomsterna är 9 000 kronor, ryms förenklat högst 9 000 kronor. Beräkningen kan bli mer komplicerad när flera länder, inkomstslag eller år berörs.
Den skattskyldige måste kunna styrka både inkomsten och den slutliga utländska skatten. Preliminär skatt, återbetalad skatt eller en avgift som inte räknas som utländsk skatt kan behandlas annorlunda. Avräkningsmetoden betyder därför inte att varje utländskt skattebelopp automatiskt dras av krona för krona. Följ reglerna och blanketten för det aktuella beskattningsåret.
Praktisk tillämpning
Skatteregeln måste kopplas till rätt person, transaktion, land och beskattningsperiod. Börja med att fastställa vad som har hänt, när det hände och vilka belopp eller värden som ingår. Spara avtal, kontrolluppgifter, deklarationsunderlag och beräkningar så att uppgifterna kan förklaras i efterhand. Avräkning begränsas av lagens villkor och det krävs normalt underlag som visar den utländska skatten. Procentsatser och regler kan ändras mellan år. Kontrollera därför aktuella uppgifter från Skatteverket och gällande lag före deklaration eller betalning. Komplicerade internationella förhållanden kan motivera sakkunnig hjälp. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska också beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
