Bankavgift är ett samlingsnamn för avgifter som en bank eller annan betaltjänstleverantör tar ut. Det kan vara årsavgift för konto eller kort, avgift för betalningar, kontantuttag, pappersavier, utlandsöverföringar eller valutaväxling.
Avgiftsmodeller skiljer sig mellan banker. En tjänst kan ingå i ett kontopaket hos en bank men debiteras separat hos en annan. Ett paket som kostar 50 kronor i månaden innebär 600 kronor per år, innan eventuella transaktions- och valutaväxlingsavgifter.
Vid jämförelse bör kunden kontrollera hela prislistan och sitt eget användningsmönster. Den som sällan använder kontanter kan värdera en låg kortavgift högre än fria kassatjänster. Vid köp i annan valuta kan både valutaväxlingspåslag och uttagsavgift påverka kostnaden.
För företag ska avgiften bokföras med underlag från banken och stämmas av mot kontoutdraget. En bankavgift ska skiljas från ränta, även om båda kan belasta samma konto. Kontrollera också om avgiften är avdragsgill och hur eventuell moms behandlas. Prislistor kan ändras, så aktuell information från banken och oberoende jämförelser bör användas.
Praktisk tillämpning
Banktjänsten ska bedömas utifrån pris, säkerhet, tillgänglighet och hur betalningar genomförs. Kontrollera avgifter, ränta, stopptider, beloppsgränser och ansvar vid obehöriga transaktioner. Kontonummer, bankgiro och mottagare måste verifieras innan en betalning godkänns. Företag bör skilja registrering från attest och stämma av bankens saldo och transaktioner mot bokföringen regelbundet. Differenser ska utredas med kontoutdrag, kvittenser och betalfiler. För kort behöver användaren förstå valutapåslag, uttagsavgifter och spärrrutiner. Spara villkor och anmäl förlust eller misstänkt bedrägeri omedelbart. Jämför den totala kostnaden, eftersom en låg grundavgift kan kombineras med dyrare användningsavgifter. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska också beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
