Betalningsförmåga är en persons eller ett företags ekonomiska möjlighet att betala skulder när de förfaller. Den bedöms utifrån inkomster, utgifter, tillgångar, skulder och hur stora marginaler som finns om förutsättningarna förändras.
En långivare gör en kreditprövning och kan granska lön eller kassaflöde, befintliga lån, boendekostnad och kreditupplysning. För ett företag är likviditet, lönsamhet, eget kapital och framtida order viktiga delar. Säkerheter kan minska långivarens risk men skapar inte i sig kassaflöde för betalning.
Anta att ett hushåll har 40 000 kronor i nettoinkomst och fasta utgifter på 32 000 kronor. Marginalen är 8 000 kronor före oväntade kostnader. En räntehöjning eller inkomstminskning kan snabbt förändra förmågan.
Betalningsförmåga ska skiljas från betalningsvilja, som beskriver benägenheten att faktiskt betala. En person kan vilja betala men sakna pengar, eller ha god ekonomi men återkommande förseningar. Den som får problem bör kontakta långivaren eller fordringsägaren tidigt och göra en realistisk budget. Kommunal budget- och skuldrådgivning är kostnadsfri för privatpersoner.
Praktisk tillämpning
Betalningen eller kreditbedömningen behöver hanteras med tydliga kontroller av parter, belopp, datum och referens. Kontonummer, mottagare och betalningsvillkor ska verifieras innan godkännande. Företag bör skilja registrering från attest och stämma av bankens transaktioner mot bokföringen. Vid försenad betalning ska påminnelse, inkassokrav och eventuellt betalningsföreläggande följa gällande regler och avtal. En betalningsanmärkning är en registrerad uppgift hos kreditupplysningsföretag och ska inte förväxlas med själva skulden. Kreditgivaren bör bedöma både betalningsförmåga och risk, medan kunden behöver förstå avgifter, ränta, skydd och stopptider. Spara avtal, kvittenser och meddelanden så att varje steg kan följas. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
