CAPM, Capital Asset Pricing Model, är en modell för att uppskatta avkastningskravet på en investering utifrån marknadsrisk. Modellen används bland annat vid företagsvärdering för att beräkna kostnaden för eget kapital.
Formeln är riskfri ränta plus beta multiplicerat med marknadens riskpremie. Beta beskriver hur känslig investeringens avkastning historiskt eller uppskattningsvis är för rörelser i marknaden. Ett beta på 1 innebär samma systematiska risk som marknaden, medan ett beta över 1 innebär större känslighet.
Om den riskfria räntan är 2 procent, marknadens riskpremie 6 procent och aktiens beta 1,2 blir avkastningskravet 9,2 procent: 2 + 1,2 × 6.
CAPM tar bara hänsyn till systematisk risk, alltså risk som inte kan diversifieras bort genom en bred portfölj. Företagsspecifika risker antas investeraren kunna sprida. Modellen är förenklad och resultatet påverkas mycket av vald riskfri ränta, riskpremie, jämförelseindex och mätperiod för beta. Därför används ofta känslighetsanalys och andra värderingsmetoder som kontroll. CAPM ger ett uppskattat krav, inte en garanterad framtida avkastning.
Praktisk tillämpning
Finansierings- eller investeringsmåttet behöver beräknas med tydliga definitioner, samma period och spårbara datakällor. CAPEX ska skiljas från löpande kostnader och kopplas till budget och framtida nytta. CAPM, DCF och avkastningskrav bygger på antaganden om risk, kassaflöde och diskonteringsränta som bör känslighetstestas. Cash conversion cycle visar kapitalbindning i lager, kundfordringar och leverantörsskulder, medan cash pool och covenant-utrymme påverkar likviditet och lånevillkor. Cost-plus-prissättning behöver täcka rätt kostnadsbas och rimlig marginal. Dokumentera beräkningsformel, valuta, period och ansvarig person. Jämför flera scenarier och stäm av måtten mot redovisning, avtal och faktisk betalningsförmåga. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras, rättas och kontrolleras på nytt efter åtgärd.
