Ett certifikat är ett finansiellt instrument vars värde kan vara kopplat till exempelvis en aktie, ett index, en råvara, en valuta eller en särskild investeringsstrategi. Certifikat ges normalt ut av en bank eller annan emittent. Investeraren äger därför inte nödvändigtvis den underliggande tillgången direkt.
Ett certifikat kan till exempel följa guldpriset. Om guldpriset stiger kan certifikatets värde stiga på liknande sätt, beroende på produktens villkor. Det finns även certifikat med hävstång, skyddsnivåer eller andra konstruktioner som gör utvecklingen mer komplicerad än den underliggande marknaden.
En viktig risk är emittentrisk. Om banken som har gett ut certifikatet inte kan fullgöra sina skyldigheter kan investeraren förlora pengar även om den underliggande tillgången har utvecklats väl. Kostnader, spreadar, valutaeffekter och produktens exakta beräkningsmodell kan också påverka avkastningen. Därför behöver investeraren läsa villkoren och förstå hur certifikatet fungerar innan köp. Begreppet certifikat används dessutom i andra sammanhang, så på finansmarknaden bör man kontrollera vilken typ av instrument som avses.
Praktisk tillämpning
Instrumentet eller handelsplatsen ska bedömas tillsammans med villkor, likviditet, avgifter och motpartsrisk. Certifikat, optioner och obligationer kan ha komplicerade payoff-profiler och kreditrisk. Clean price ska skiljas från upplupen ränta, och current yield fångar inte hela avkastningen. Clearing och central motpart minskar vissa risker men skapar krav på säkerheter och regler. Circuit breakers, dagorder och dark pools påverkar hur och när en order kan genomföras. Investeraren bör kontrollera spread, courtage, löptid, inlösen och maximal möjlig förlust. Historisk prisrörelse ger ingen garanti för framtida resultat. Dokumentera syftet med positionen och hur den ska följas upp eller stängas. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras, rättas och kontrolleras på nytt efter åtgärd.
