Downside deviation är ett riskmått som bara mäter avkastningens negativa avvikelser från en vald miniminivå, till exempel noll procent eller investerarens avkastningskrav. Positiva avvikelser räknas inte som risk i måttet.
Beräkningen liknar standardavvikelse men tar endast med observationer som ligger under målnivån. Skillnaderna kvadreras, sammanställs och omvandlas till ett mått i samma enhet som avkastningen. Exakt formel kan variera mellan leverantörer.
Anta att målet är 0 procent och månadsavkastningen växlar mellan positiva och negativa tal. Downside deviation använder de negativa månadernas avstånd från noll men bortser från hur höga de positiva månaderna var.
Måttet används bland annat i Sortino-kvoten, där överavkastning jämförs med nedsiderisk. Det kan vara mer intuitivt än vanlig standardavvikelse för investerare som inte ser oväntat hög positiv avkastning som ett problem.
Resultatet beror på vald målavkastning, tidsperiod och om data är daglig, månatlig eller årlig. Ett lågt historiskt mått garanterar inte små framtida förluster och få observationer kan ge en missvisande bild. Kombinera därför med drawdown, volatilitet, likviditet och analys av extrema händelser.
Praktisk tillämpning
Instrumentet eller riskmåttet ska bedömas tillsammans med villkor, likviditet, avgifter och tidshorisont. Delta beskriver hur ett derivats värde reagerar på priset i den underliggande tillgången, men förändras själv över tid. Depåbevis, direktnotering, direktregistrering och dubbelnotering har olika strukturer för handel och ägande. Dirty price inkluderar upplupen ränta, medan direktavkastning bara visar en del av totalavkastningen. Diversifiering minskar vissa riskslag men eliminerar inte marknadsrisk. Downside deviation och drawdown-längd belyser negativa utfall på olika sätt. Kontrollera handelsplats, valuta, spread, motpart, löptid och maximal förlust. Historiska data är ingen garanti för framtida resultat. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras, rättas och kontrolleras på nytt efter åtgärd.
