Efterlevandepension är ekonomiskt stöd inom den allmänna pensionen som kan betalas ut när en nära anhörig dör. Syftet är att ersätta en del av den försörjning som den avlidne bidrog med. Stödet kan bestå av barnpension, omställningspension och i vissa äldre fall änkepension. Barn som får låg eller ingen barnpension kan under vissa villkor få efterlevandestöd.
Vem som kan få ersättning beror bland annat på relationen till den avlidne, ålder och familjesituation. Make, maka eller registrerad partner kan ha rätt till omställningspension. En sambo kan omfattas om paret exempelvis har, har haft eller väntar gemensamt barn eller tidigare varit gifta med varandra. Barn kan få barnpension, vanligtvis även under viss fortsatt skolgång.
Pensionsmyndigheten får normalt uppgift om dödsfall i Sverige från Skatteverket och prövar då rätten till ersättning. I vissa situationer krävs en ansökan eller kompletterande uppgifter, särskilt vid koppling till utlandet. Efterlevandepension från staten ska skiljas från ersättning ur tjänstepension, privat pensionsförsäkring eller livförsäkring, där andra villkor gäller.
Praktisk användning
Skyddet bör bedömas utifrån familjens ekonomi, andra försäkringar och vem som får ersättningen. Kontrollera om förmånstagare kan väljas, hur länge skyddet gäller och om det minskar den egna framtida pensionen. Reglerna skiljer sig mellan allmän pension, tjänstepension och privata försäkringar. Gör en behovsanalys med skulder, boendekostnader, inkomster och sparande. Uppgifter om civilstånd och förmånstagare behöver hållas aktuella efter giftermål, separation eller dödsfall. Jämför villkor och prognoser hos pensionsaktören och myndigheternas information om allmänna regler. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Ange kontrollpunkter, ansvariga och datum i en rutin som hålls aktuell. Rutinen ska beskriva hur avvikelser rapporteras, rättas och kontrolleras på nytt efter åtgärd. Resultatet ska kommuniceras tydligt till berörda beslutsfattare och användare.
