Eget kapital per aktie visar hur stor del av ett företags redovisade egna kapital som i genomsnitt hör till varje utestående stamaktie. Måttet beräknas vanligtvis genom att det egna kapital som tillhör stamaktieägarna divideras med antalet utestående stamaktier. Om bolaget har preferensaktier kan deras del behöva räknas bort först.
Måttet används bland annat när investerare jämför aktiekursen med bokfört värde. Kvoten pris genom eget kapital per aktie kallas ofta P/B. Ett lågt värde kan tyda på en låg värdering, men det kan också spegla svag lönsamhet, stora risker eller tillgångar vars bokförda värde inte motsvarar marknadsvärdet.
Eget kapital per aktie är ett redovisningsmått och ska inte tolkas som det belopp som aktieägaren säkert får vid en försäljning eller likvidation. Inflation, teknisk utveckling, nedskrivningsbehov och olika redovisningsprinciper kan göra jämförelser svåra. Nyemissioner, återköp, utdelningar, vinster och förluster kan också förändra måttet. Det bör därför användas tillsammans med lönsamhet, skuldsättning, kassaflöde och verksamhetens kvalitet.
Praktisk användning
Analysen bör börja med vad som förändrar eget kapital: resultat, utdelningar, ägartillskott, emissioner och andra ägartransaktioner. Stäm av balansräkningen mot periodens förändring. Vid mått per aktie måste antal aktier och eventuell utspädning anges. En emission ska bedömas tillsammans med teckningsvillkor, emissionskurs, kostnader och påverkan på ägarandelarna. Högt eget kapital kan ge motståndskraft men säger inte ensamt något om lönsamhet eller likviditet. Jämför därför med kassaflöde, skuldsättning och kapitalbehov. Ange alltid värderingsdatum och källa. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Ange kontrollpunkter, ansvariga och datum i en rutin som hålls aktuell. Rutinen ska beskriva hur avvikelser rapporteras, rättas och kontrolleras på nytt efter åtgärd. Resultatet ska kommuniceras tydligt till berörda beslutsfattare och användare.
