En korrelationsmatris är en tabell som visar korrelationen mellan flera variabler två och två. Varje värde ligger vanligtvis mellan minus ett och plus ett. Diagonalen är alltid ett eftersom varje variabel jämförs med sig själv.
Matrisen är symmetrisk: korrelationen mellan A och B är densamma som mellan B och A. I investeringar kan variablerna vara avkastningen för olika tillgångar. Matrisen hjälper till att hitta grupper som rör sig likartat och bedöma diversifiering.
Resultatet beror på datakvalitet, frekvens och tidsperiod. Många höga korrelationer kan också göra statistiska modeller instabila. Använd inte matrisen som en prognos; testa hur sambanden ändras i stressperioder och med andra urval.
Begreppet är ett analysverktyg och ingen säker prognos. Kontrollera alltid definition, tidsperiod, avgifter och vilka antaganden som används. Sprid riskerna och bedöm måttet tillsammans med annan information innan du fattar ett investeringsbeslut.
När begreppet används i ett avtal, en rapport eller ett beslut bör du kontrollera definitionen, tidsperioden och villkoren. Då minskar risken för missförstånd och felaktiga jämförelser. Dokumentera också uppgifterna som ligger till grund för bedömningen.
Praktisk användning och kontroll
Vid praktisk användning bör begreppet kopplas till rätt räkenskapsperiod, konto och verifikation. Börja med att samla fakturor, avtal, betalningsunderlag och andra handlingar som visar vad affärshändelsen avser. Kontrollera att datum, belopp, moms och motpart stämmer och att samma redovisningsprincip används mellan perioder. Bedöm om posten är en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad och om den ska periodiseras. Stäm av bokföringen mot bank, reskontra och huvudbok och dokumentera manuella bedömningar. Vid bokslut ska rimligheten prövas och avvikelser förklaras. Bokföringsnämndens vägledning och Skatteverkets information bör kontrolleras i aktuell version, eftersom redovisnings- och skatteregler kan ge olika behandling.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
