Betalningsvilja beskriver hur benägen en låntagare eller kund är att betala sina skulder enligt avtal. Den bedöms ofta tillsammans med betalningsförmåga när en bank eller leverantör analyserar kreditrisk.
Historiska betalningar, påminnelser, inkassokrav och hur kunden har hanterat tidigare krediter kan ge information. En stabil historik med betalningar i tid kan tala för god vilja, men den garanterar inte framtida betalningar.
Betalningsvilja är svår att mäta direkt. En sen betalning kan bero på slarv, tvist, tekniskt fel eller brist på pengar. Därför bör en kreditbedömning inte bygga på ett enstaka tecken utan väga samman flera relevanta och tillåtna uppgifter.
Begreppet ska skiljas från betalningsförmåga. En kund kan vilja betala men sakna ekonomiskt utrymme, medan en annan kan ha pengar men bestrida kravet. Företag bör ha tydliga betalningsvillkor, påminnelser och rutiner för kontakt. Vid ett bestridande ska grunden utredas i stället för att automatiskt tolka förseningen som ovilja. Personuppgifter i kreditbedömningen måste hanteras enligt reglerna för kreditupplysning och dataskydd.
Praktisk tillämpning
Betalningen eller kreditbedömningen behöver hanteras med tydliga kontroller av parter, belopp, datum och referens. Kontonummer, mottagare och betalningsvillkor ska verifieras innan godkännande. Företag bör skilja registrering från attest och stämma av bankens transaktioner mot bokföringen. Vid försenad betalning ska påminnelse, inkassokrav och eventuellt betalningsföreläggande följa gällande regler och avtal. En betalningsanmärkning är en registrerad uppgift hos kreditupplysningsföretag och ska inte förväxlas med själva skulden. Kreditgivaren bör bedöma både betalningsförmåga och risk, medan kunden behöver förstå avgifter, ränta, skydd och stopptider. Spara avtal, kvittenser och meddelanden så att varje steg kan följas. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
