Betalningsmottagare är den person, det företag eller den organisation som ska ta emot en betalning. Begreppet används vid exempelvis banköverföringar, fakturor, autogiro och kortbetalningar. Betalningsmottagaren är alltså den part som pengarna är avsedda för.
På en faktura kan betalningsmottagaren vara företaget som har sålt en vara eller tjänst. Vid en banköverföring anges ofta mottagarens konto, bankgiro eller annan betalningsidentifiering. I vissa fall kan ett företag använda en betalningsförmedlare, vilket gör att namnet som syns i bankens system inte alltid är exakt samma som namnet på säljaren.
Det är viktigt att kontrollera betalningsmottagaren innan en betalning godkänns, särskilt vid större belopp eller när kontouppgifter nyligen har ändrats. Bedrägerier kan bygga på att falska betalningsuppgifter skickas ut i ett företags eller en privatpersons namn. Vid bokföring behöver betalningen också kopplas till rätt leverantör, kund eller annan motpart. Betalningsmottagare beskriver vem som får pengarna, medan betalaren är den part vars konto eller medel används för betalningen.
Praktisk tillämpning
Betalningen eller kreditbedömningen behöver hanteras med tydliga kontroller av parter, belopp, datum och referens. Kontonummer, mottagare och betalningsvillkor ska verifieras innan godkännande. Företag bör skilja registrering från attest och stämma av bankens transaktioner mot bokföringen. Vid försenad betalning ska påminnelse, inkassokrav och eventuellt betalningsföreläggande följa gällande regler och avtal. En betalningsanmärkning är en registrerad uppgift hos kreditupplysningsföretag och ska inte förväxlas med själva skulden. Kreditgivaren bör bedöma både betalningsförmåga och risk, medan kunden behöver förstå avgifter, ränta, skydd och stopptider. Spara avtal, kvittenser och meddelanden så att varje steg kan följas. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
