Ratinginstitut är företag som bedömer kreditvärdigheten hos stater, företag och olika typer av skuldförbindelser. De mest kända internationella instituten använder betygsskalor som visar hur stor kreditrisk de anser att en låntagare eller obligation har.
Ett företag med stark balansräkning, stabila kassaflöden och låg skuld kan få ett högt kreditbetyg. Om ekonomin försämras kan ratinginstitutet sänka betyget, vilket ofta gör det dyrare för företaget att låna.
Rating är en analys och åsikt, inte en garanti för återbetalning. Olika institut kan också göra olika bedömningar av samma låntagare. Investerare använder rating som ett av flera underlag när de bedömer obligationer och kreditrisk. Vissa fonder och institutioner har dessutom regler som bara tillåter investeringar över en viss ratingnivå, vilket gör betygen viktiga för efterfrågan på värdepapper.
Historiska värden för Ratinginstitut beskriver vad som har hänt, men de garanterar inte framtida utveckling. Investeraren behöver därför även bedöma vilka antaganden som ligger bakom måttet och vilka händelser som kan förändra dem.
Praktisk användning och kontroll
Bedöm måttet eller produkten tillsammans med risk, avgift, valuta, likviditet och tidshorisont. Ange värderingsdatum, källdata och den formel eller metod som används. Prognoser om ränta, tillväxt, kassaflöde och marknadsvärde är osäkra och bör prövas i flera scenarier. För sparprodukter ska villkor, faktablad, skatteregler och möjlig maximal förlust läsas före beslut. För företagsekonomiska kalkyler behöver finansieringskostnad och alternativkostnad ingå. Jämför utfallet med ett relevant jämförelsevärde och förklara avvikelser. Finansinspektionens och Konsumenternas vägledning kan användas för att kontrollera aktuella krav och produktvillkor. Historisk utveckling garanterar inte framtida avkastning, och ett enskilt nyckeltal ger inte hela riskbilden.
Kontrollen bör upprepas när regler, priser, räntor eller verksamhetens förutsättningar ändras. Ange vem som ansvarar för uppföljningen och när nästa bedömning ska göras. Spara ursprungliga uppgifter, beräkningsfil och beslutsdatum tillsammans. Jämför utfallet med planen och förklara större avvikelser. Kontrollera att samma definitioner och tidsperioder används i alla underlag. Om osäkerheten är stor bör resultatet visas som ett intervall och kompletteras med ett alternativt scenario.
