En central motpart, ofta förkortad CCP efter engelska central counterparty, är en organisation som ställer sig mellan köpare och säljare i vissa finansiella affärer. När en affär clearas genom en central motpart blir den centrala motparten köpare gentemot säljaren och säljare gentemot köparen.
Syftet är att minska motpartsrisken och göra handeln mer robust. Om två banker handlar ett derivat behöver de då inte enbart förlita sig på varandras betalningsförmåga. Den centrala motparten kräver normalt säkerheter och följer deltagarnas risker. Affärer kan även nettas så att bara skillnader behöver regleras.
En central motpart tar dock inte bort all risk. I stället koncentreras en del av risken till clearingorganisationen, vilket gör att den måste ha strikta regler, kapital och system för att hantera problem hos en deltagare. CCP:er är särskilt viktiga på derivat- och värdepappersmarknader. För en vanlig småsparare sker arbetet oftast i bakgrunden, men funktionen bidrar till att affärer kan avvecklas på ett ordnat sätt även när många marknadsaktörer handlar med varandra.
Praktisk tillämpning
Instrumentet eller handelsplatsen ska bedömas tillsammans med villkor, likviditet, avgifter och motpartsrisk. Certifikat, optioner och obligationer kan ha komplicerade payoff-profiler och kreditrisk. Clean price ska skiljas från upplupen ränta, och current yield fångar inte hela avkastningen. Clearing och central motpart minskar vissa risker men skapar krav på säkerheter och regler. Circuit breakers, dagorder och dark pools påverkar hur och när en order kan genomföras. Investeraren bör kontrollera spread, courtage, löptid, inlösen och maximal möjlig förlust. Historisk prisrörelse ger ingen garanti för framtida resultat. Dokumentera syftet med positionen och hur den ska följas upp eller stängas. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras, rättas och kontrolleras på nytt efter åtgärd.
