Bruttomarginal visar hur stor andel av försäljningen som återstår efter kostnaden för de varor eller tjänster som har sålts. Måttet används för att följa prissättning, inköpskostnader och den grundläggande lönsamheten i erbjudandet.
En vanlig formel är bruttoresultat delat med nettoomsättning, multiplicerat med 100. Om ett företag säljer för 1 miljon kronor och kostnaden för det sålda är 600 000 kronor blir bruttoresultatet 400 000 kronor och bruttomarginalen 40 procent.
De 40 procenten ska sedan täcka andra kostnader, exempelvis personal, lokaler, marknadsföring, administration, räntor och skatt. En hög bruttomarginal innebär därför inte automatiskt att företaget gör vinst totalt.
Vad som räknas som kostnad för sålda varor eller tjänster kan skilja sig mellan branscher och redovisningsmodeller. Ett konsultföretag kan behandla personalkostnader annorlunda än ett handelsföretag behandlar varuinköp. Jämför därför helst samma företag över tid eller företag med liknande redovisning. Förändringar kan bero på pris, rabatter, produktmix, valuta, svinn eller inköpskostnader. Läs definitionen i rapporten innan måttet används för beslut.
Praktisk tillämpning
Lönsamhetsmåttet behöver bygga på tydliga definitioner av intäkt, rörlig kostnad, fast kostnad och volym. Break-even visar när intäkterna täcker kostnaderna, men utfallet ändras om pris, produktmix eller kapacitet förändras. Bruttomarginal och bruttoresultat ska beräknas konsekvent och stämmas av mot redovisningen. Ett positivt bruttobidrag betyder inte automatiskt att hela verksamheten är lönsam eftersom fasta kostnader, finansiering och skatt återstår. Dokumentera datakällor, period och vilka kostnader som ingår. Gör känslighetsanalys för pris, volym och inköpskostnad och jämför med budget och tidigare perioder. Då blir måttet ett beslutsunderlag i stället för en isolerad procentsats. Bedömningen bör följas upp regelbundet. Viktiga antaganden, beslut och ändrade förutsättningar ska dokumenteras så att en annan person kan förstå underlaget. Det ger bättre jämförelser över tid och gör det lättare att upptäcka fel innan de får ekonomiska, rättsliga eller praktiska konsekvenser. Kontrollpunkter, ansvariga och datum bör anges i en enkel rutin som hålls aktuell. Rutinen ska även beskriva hur avvikelser rapporteras och rättas.
